Tänk dig scenariot, du är kontorsråtta och går på toaletten, som är ganska synlig i kontoret, och den är inte mysig, papper överallt och tydliga bromsspår. Ska du då städa upp, vilket inte är så roligt, låta det vara så nästa person som går in tror att det är du eller gnälla högljutt och få en gnällstämpel?

... och råkar säga "puss puss" till en annan man innan man lägger på och inte ens hinner säga "no homo".

Varje dag tar modteam bort en väldigt massa poster som inte hör hemma i denna sub.

Vänligen läs reglerna och beskrivningen innan du postar.

Låt oss nu förgylla vår roliga sub med riktiga svenska problem.

Varje vardag cyklar jag till och från jobbet, och jag cyklar då igenom en fyrvägskorsning för cyklister och gående. Högerregeln gäller alltså och jag saktar alltid ned för att kolla höger och vänster innan jag fortsätter rakt fram. Det kommer dock aldrig någon ifrån höger eller vänster och jag har nu cyklat denna vägen under 1 års tid, men jag tänker alltid på högerregeln. Jag har känt hur spänningen vuxit för varje dag som gått, någon dag ska jag äntligen få användning av högerregeln och när det väl gäller ska jag vara redo.

Så händer det, jag ser en person som ska korsa min cykelväg. Vi närmar oss varandra och jag saktar in lite av säkerhetsskäl, vilket man bör göra även om man har lagen på sin sida, men den andra personen saktar ju förfan inte in. När jag är några centimeter ifrån att köra in i honom bromsar jag in, jag viker mig, och jag minns att jag blir så jävla förbannad samtidigt som idioten möter min blick och bara cyklar vidare. Vilken arrogant jävel. Jag ville verkligen skrika för allt jag hade men istället knöt jag näven runt styret och cyklade vidare.

Det var när jag hade cyklat i någon minut som magnituden av min egna tröghet blev blottlagd för mig själv. Det var jag som var idioten. Personen hade ju kommit ifrån min högra sida. Det var jag som skulle ha stannat. Personen sitter antagligen nu och tänker att en idiot höll på att cykla in i honom, och hur respekten för högerregeln minskar för varje dag som går.

Ett år av förberedelse bara för att göra fel när det väl gäller, men nästa gång, då är jag redo.

Har ni sett fenomenet där en amerikan tar ett DNA test och ser att han/hon är typ 2% skandinav och helt plötsligt klär sig i endast Björn päls och målar sig i ansiktet och har flätor för att dom helt plötsligt är vikingar? De är så himla pinsamt särskilt eftersom dom förmodligen bara sett serien vikings och typ tänker att de är så alla skandinaver ser ut. Sen ska dom lägga ut nått cringe på tiktok o skrika RAGNAROK. Snälla sluta

Edit: jag vill inte skjuta folk

Mer Edit: jag vet varför dom är såhär, ni behöver inte förklara. Tycker bara de är extremt kul. Tar inte illa upp som vissa tror

HELVEDE! Går det att amputera bort och isf hur vet jag vilken del som ska bort? Har ju hört talas om danskskalle, men vet ej om det funkar att amputera.

Det är fan överallt nu. Vart man än går i landet så är det fullkomligt kaos, de beter sig hotfullt, är högljudda och skriker så.man inte känner sig trygg i sverige...känns som att något måste göras åt detta nu, det får fan räcka. Politikerna har slutat bry sig och blundar för problemen. Var t.ex. på donken idag, och de är typ 10 stycken utanför och skriker och beter sig, låter hotfulla som fan, en försökte sno mina pommes. Även vuxna som beter sig så. De allra minsta tycker jag är OK, de nyfödda som är puffiga med gråa fjädrar...men om man ens kommer nära en sån så kommer föräldrarna och mopsar upp sig. Nån dag greppar jag tag i näbben och sänker en jävel.

Resonemanget är att man ju vill leva lycklig, inte nödvändigtvis länge. Visst, det köper jag, men att man sjunger på ett sätt eller annat påverkar ju ingenting. Allt det gör är att skapa kaos!

Så varje gång det ska sjungas låter det förfärligt för hon och särbon sjunger deras version och alla andra sjunger det ”vanliga.” Och så har det fått några av oss att ibland tappa bort oss för man börjar tänka på vad som är rätt och fel text!

Hade haft jobbig lämning på dagis, stressat iväg till jobbet. Kommer på att jag har glömt snus så kör förbi CircleK påväg till jobbet. Går in, gör det jag ska, betalar och kassörskan säger ”tack så mycket, ha en bra dag”.

Det är då jag får nåt jävla hjärnsläpp. Jag ska säga ”tack du med” eller nåt liknande men häver långsamt och trevande ur mig ”aaaa.. deeet har du”. Sen tittar jag ner i marken och går ut.

Kom precis hem ifrån lokala livsmedelsbutiken som bara har asiatiska grejer. Plockade lite grejer ur kylen och lägger ner i korgen som står på golvet.

Medans jag lägger ner varorna i korgen uppenbarar sig ett par välskapta ben i periferin. En söt tjej i grå klänning som log glatt när vi fick ögonkontakt.

Säckarna med ris ligger vid utgången så när jag ska betala säger jag:

" En sex ris tack "

Den söta tjejen stod bakom mig.

Bad om att få en ”låda” för att ta med resten av min pizza, varpå han bröt hårt och sa ”kartong?” men jag hörde inte vad han sa och svarade ”nej”

Sen kom han ut med sånna där plastlådor som man får till hamburgare, tryckte in resten av min pizza i skam, den stack även ut en del.

Fattade inte förens efteråt vad han sa. Nu kan jag inte gå dit längre. Vad gör jag nu?

Jag jobbar i en liten butik med enbart manliga kollegor (de är 4 stycken) och för att alla faktiskt ska hinna äta och inte behöva springa till butiken mitt i lunchen så stänger vi butiken i en timme varje dag.

Eftersom ingen tar en hel timme på sig att äta så brukar chillar vi i ungefär en halvtimme efter alla ätit upp och då brukar en av mina kollegor lägga sig på soffan som finns i köket och oftast somna en stund. Resten brukar sitta kvar vid bordet (med undantaget att nån ibland sätter sig på kanten av soffan eller går till kontoret).

Jag brukar oftast äta upp sist (jag äter väldigt långsamt) så då har min kollega redan lagt sig på soffan och jag får lov att sitta på den obekväma stolen (alternativt gå ut i butiken och sätta mig i fåtöljen där, men då missar jag att prata och umgås med dem när vi är "lediga").

Idag åt jag upp före min kollega som brukar lägga sig på soffan och funderade på att sätta mig där för stolen kändes extra obekväm idag, men kändes som att jag "snodde hans plats" då, vilket är konstigt för jag har lika mycket rätt att sitta där som han har.

Jag undrar väl om det skulle vara otrevligt om jag sätter mig där om jag äter upp tidigare än honom eller om det är okej att göra det nån gång, för han ligger ju där varje dag..

Jag måste bara få detta ur mig. Jag är en ganska stor person, och min relation till mat är inte alltid den bästa. Det är pinsamt att erkänna, men jag har ofta känt mig dömd för mina matval.

För några dagar sedan skulle jag försöka göra något bra och hälsosamt, så jag bestämde mig för att ta en lång promenad i parken. Jag har alltid haft en svaghet för snabbmat, så jag tänkte att en promenad kanske kunde hjälpa mig att distrahera mig från alla frestelser.

När jag går genom parken ser jag en äldre kvinna som försöker mata fåglar med bröd, men hon verkar ha lite problem med att dela upp bitarna. Jag tänker att jag kan hjälpa till och kanske få lite karma-poäng, så jag går fram till henne och erbjuder mig att hjälpa till. Hon tackar vänligt och jag börjar bryta brödbitar för fåglarna.

Här är där det börjar bli riktigt pinsamt. Mitt i detta oskyldiga försök att vara hjälpsam börjar min mage kurra högt. Det är som om den skriker "mat!" för hela världen att höra. Kvinnan ser på mig med en blandning av förvirring och medlidande, och jag känner mig röd i ansiktet.

Och sedan händer det. En av fåglarna, antagligen på grund av min skakiga hand eller min lukt av mat, beslutar sig för att anfalla mig för brödet. Jag blir så överraskad att jag tappar hela brödpåsen och fåglarna går fullkomligt amok. Jag halkar på en brödbit och faller baklänges rakt i en pöl av någon slags gegga, och jag ligger där som en strandad valross medan fåglarna slåss om brödet.

Det slutar inte där. När jag försöker resa mig upptäcker jag att jag fastnat med byxorna i en buske och att en förbipasserande man filmar hela spektaklet på sin mobil. Det enda jag kan tänka på är hur jag ser ut – blöt, täckt i brödsmulor och gegga, och självklart med mina byxor halvvägs nerdragna av busken.

Så, nu undrar jag, finns det någon annan där ute som har försökt göra något bra bara för att det ska sluta i total förnedring? Eller är jag ensam om att lyckas göra en matkatastrof även när jag inte ens försöker äta?

PS: Om någon av er var den som filmade, radera den snälla, alternativt skicka den till mig för det måste sett ganska roligt ut

Som många somrar tidigare så börjar "sommaren" bra med några varma veckor i maj för att sedan från juni övergå i halvdåligt, mulet och svalt väder. Undantaget i närtid är sommaren 2018. Idag 6 juni har Stockholm 12 grader på kvällen, ungefär som i oktober månad.

För alla som inte har råd att åka utomlands och inte tycker att man vill spendera sommarmånaderna inomhus framför serier eller inne på något café eller köpcentrum så blir de dåliga somrarna en plåga.

Man har sett fram emot att kunna få vara ute, njuta av sol och bad men de dagarna blir oftast lätträknade. Att flytta utomlands är heller inget att sträva efter då exempelvis södra Europa ofta istället är så varmt att det bara blir jobbigt att vara ute.

För alla ni som nu tycker att 20 grader och växlande molnighet är "härligt sommarväder" så förtydligar jag att jag med sommar menar en temperatur på minst 23 grader och övervägande sol under juni, juli och augusti.

Är det fler som upplever att ni påverkas negativt av dåligt väder under sommaren?

Nu är det sommar och som vuxen man känns det som att du förväntas vara åtminstone lite utav en ”hunk” och inte ha för tunna muskler när du visar armar och bröst. Jag har haft det svårt att se mig i spegeln utan att vara täckt av någon skjorta eller tröja för att jag vill inte se formen på mina armar och bröst. Kroppshåret känns också fel på mig, eftersom mönstret ser fel ut.

Någon annan som känner samma problem?

Jag fick en notifikation från Instagram idag, och med någon slags förhoppning om att det skulle vara något intressant öppnade jag appen. Tyvärr är jag medelålders och har vänner i medelåldern, så Instagram för mig är som Groundhog Day med samma innehåll hela jävla tiden. Men sedan X-före-detta-Twitter började med porr och skit är det typ det enda sociala media jag klarar av.

I brist på bättre förstånd började jag kolla upp personer som är ytligt bekanta för att se om de lever ett intressantare liv. När jag hittade min mycket yngre, kvinnliga kollega råkade jag fat fingra en like på en random bild.

Detta måste väl ändå vara skäl nog att kunna söka asyl i Danmark?

LOL

https://preview.redd.it/lup5861puc4d1.jpg?width=194&format=pjpg&auto=webp&s=4d17c0dc6ead4f42b1932bd779f986a6e34f35f9

Jag och mina vänner var nördar när vi var yngre och pga det tyckte vi att det var coolare att snacka engelska med varandra. Har snackat engelska med dom i nästan 10 år nu så det känns liksom för sent att ändra det men det börjar kännas skumt. Vi kan inte riktigt umgås med andra utanför vår grupp utan att vara ensamma och det blir svårt att skapa mer gemensamma vänner. Vill inte riktigt ha något svar på hur jag ska fixa det, känner mest bara för att klaga om det på nätet

Edit: ser många kommentarer om hur det är töntigt, pinsamt och hur jag borde sluta. Håller faktiskt med. Tvingar alldrig andra att prata engelska och pratar engelska med precis ALLA andra jag känner (förutom min mammas sida av familjen från kenya). Tack till de få positiva kommentarerna men grabbar ni är BRUTALA.

Promenerade längs trottoaren och det kom en bil körande mot mig längs vägen. Snubben som sitter i bilen lyfter handen och det ser ut som att han vinkar till mig så jag vinkar tillbaka. Det visar sig att han bara sträckte sig upp för att veckla ner solskyddet.

Är det bara att sälja lägenheten och hoppa på närmsta flyg eller vad?

Jag har ett flertal kollegor som överanvänder ❤️-emojin i intern kommunikation

Detta gäller även manliga kollegor. Det borde inte vara en skillnad, men det är en skillnad

Så jäkla märkligt. Alldeles för intimt.

Har jag beröringsskräck eller är min avsmak befogad?

Var på löpbandet i gymmet och sprang. Jag var påtagligt ansträngd och på gränsen till att stoppa löpbandet för minsta distraktion.

Utsikten från gymmet är en livfull park, där alla sköter sitt. Jag ser folk gå förbi mig utomhus, de kanske tittar på mig snabbt, och sen fortsätter med sin dag.

Men plötsligt så kommer en tant gåendes långsamt med en rullator. Hon stannar upp precis framför mig, står helt still, kollar på mig, och ger mig en tumme upp som hon håller i kanske 10 sekunder. Sen fortsätter hon promenera.

Jag svarar med ett snabbt leende eftersom jag inte vill vara otrevlig, men det var nog det mest störande jag har varit med om denna månad.

Har bott i samma brf sen jag flyttade hemifrån för snart 20 år sedan i ett populärt område i Stockholms innerstad. Det är små lägenheter och hyffsad rotation på de boende. Sen sisådär fem år tillbaka eller så har jag märkt en påtaglig försämring av luddsituationen i tvättstugan - många har helt enkelt slutat (eller aldrig börjat) att rensa luddfiltret i torktumlaren efter sig. Är det någon mer som observerat samma trend? Jag undrar om det är ren lättja eller bara okunskap, och isåfall varför det har blivit så just nu.

Vi flyttade nyligen in i en ny lägenhet med ny hyresvärd.

I vår förra bostad hade vi en lägenhet med analogt bokningssystem. En kalenderplatta per tvättgrupp på väggen med en miljard hål i, ena axeln datum, andra axeln tid på dagen. Man får en låsbult och en nyckel, man stoppar sitt lås i det hål man bokar, ni fattar. Systemet är gammalt som gatan. I den tvättstugan fanns det också konstant en skock gamla rumänska tanter som snodde alla maskiner som inte var i användning. De var verkligen där hela dagarna och jag kom ibland till den tvättstugan för att finna att min blöta tvätt tagits ut ur maskinen och den maskinen satts på igen av en rumänsk tant som "trodde jag var färdig." Så jag har 0 tilltro till tvättstugehyfs och grannsämja.

Vi flyttade förra månadsskiftet och detta är andra gången vi använder nya tvättstugan. Systemet var så lovande. Datoriserat, microchip. Dörren öppnas in till maskinerna enbart under din bokade tvättid. Inga rumänska tanter som rotar i ens trosor och kollar snett. "Det är två grupper därinne," förklarar bovärden under rundturen när vi flyttar in, "Men det är glapp i det digitala systemet där datorn bara tror det är en grupp i rummet. Vi jobbar på det nu men tills vi fixat det så bokar man hela tvättstugan." Sagt och gjort. Första tvättpasset, 0 problem. Maskinerna är rymliga och hyfsat nya, bra ventilation, torkrum och torktumlare, strykbräda, mangel, hela baletten. Jämfört med förra stället är denna tvättstuga ett futuristiskt rymdskepp med alla moderna bekvämligheter.

Bokade en tvättid denna veckan via hyresvärdens app och traskade ner till tvättstugan 12.15 idag för att finna dörren dit vidöppen. Maskinerna fulla och på. Ingen där. Hade jag misstagit bokningen? Nej, jag kollar datorn vid dörren, och när jag blippar hör jag låset i dörren klicka impotent i tomma luften. Det finns bara en grupp på systemet, så ingen kan ha bokat samtidigt. Har jag låst upp för sent och blivit av med min bokade tid? Nej, så länge maskinerna startar inom 30 min från passets start kan de inte tas ifrån mig.

Jag ser en storblommig blus rulla inuti ena tvättmaskinen. En tantblus. Jag har alltså inte undkommit min nemesis. Mitt gamla agg kickar in och mitt mellanmjölksblod kokar. En tant har alltså snott min tvättid och lämnat dörren öppen för att kringgå låssystemet, så hon kan komma och gå utan att bli utelåst.

Det är inte första gången liknande har hänt. En gång när jag var 19 hade min tvätt tagits dyblöt ur maskinen när jag var inbokad och jag väntade på kärringen som försökt inkräkta på min tvättid i mörkret nere i källaren. Jag är stridsberedd på tvättstugans slagfält som en svensk tiger. Karl XIIs tappraste karolin i mjukisbyxor.

Så jag tar helt sonika tvätten ur maskinerna, lämnar dem i kassarna som inte är mina och ställer dem utanför tvättstugan och lämnar dörren låst bakom mig.

Sen går jag runt hemma och blänger och surar. Ilskan och indignationen puttrar harmset i mitt bröst, och jag trängtar efter att få skälla på någon, att få hytta med näven och fya.

Försöker ringa bovärden i min nöd, men det är lördag så ingen är där. Sen öppnar jag appen och börjar surt kolla och scrolla där... och då upptäcker jag det.

Ve mig i mitt armod och må gud befria mig från fasa. Jag hittar en diskrepans. En ödesdiger diskrepans. När man bokar tvättstugan vid dess dörr, säger datorn att tvättstugan är en enda grupp. På appen däremot är tvättstugan uppdelad i två. Glappet bovärden pratade om gäller inte i appen, bara vid dörren. Både jag och tanten är inbokade samtidigt.

Jag har varit fittig mot någon som inte började med fitt-fasonerna. Jag är guds perfekta idiot.

Vad gör jag nu? Självmord? Landsflykt? Raka huvudet och späkning? Förvandla mig själv till en mask? Vittnesskyddsprogram? Clownskola där jag hör hemma?

Hitta 3 år gammal öl i förrådet som ståt undangömda. Ingen aning om man kan dricka de eller bara o hälla ut o slänga allt? Tänker att det mesta burkar har ingen vidare utgång trots datum men de är ju typ heinz bönor eller nåt.

"Det är högertrafik i Sverige", brukar det låta när gående av någon anledning envisas med att gå till HÖGER på GoC-banan. Ja! Det ÄR högertrafik -- för cyklar. Du, fotgängare, saknar hjul och ska följaktligen gå på andra sidan, precis som på en trafikled.

Så säger trafikverket.

Tänk vad mycket sickande och sackande man skulle undslippa, vad mycket smidigare Sverige skulle flyta på; om folk bara alltid gick till vänster!

Och nå ja, på trottoar (ej delad med cykelbana) finns inga bestämmelser -- men varför inte bara fortsätta gå på vänster sida så blir det ALLTID rätt?

När jag ger ett trevligt "Hej!" på dig i trappuppgången, betyder det inte att vi är tvungna att inleda en konversation. Snälla, ta emot hälsningen och gå vidare

Detta har stört mig ett tag. Man beställer en "stor stark" varpå personalen blir lite lätt irriterade och typ suckar och säger "ja, vi har Falcon, Norrlands guld, Mariestad...?" Ibland kan de även fråga vilken storlek man vill ha, t.ex 40 eller 50cl. Det märks på deras tonläge att de blivit irriterade och tycker man är lite dum i huvudet som inte specificerat.

Men min irritation riktas tillbaka mot dem, för de borde förstå att "stor stark" underförstått betyder att man inte bryr sig om vilken öl man får utan bara vill ha den billigaste lagerölen. "Stor stark" implicerar alltså att man inte vill ha några följdfrågor. Finns där flera lageröl som kostar samma, välj en på måfå åt mig eller bara ha det bestämt bland personalen att den som beställer en stor stark alltid ska få X. Hade jag brytt mig om jag fick Falcon eller Norrlands, då hade jag beställt en Falcon eller en Norrlands. Samma koncept med storleken, hade jag brytt mig ifall jag fick 40 eller 50cl hade jag specificerat.

Tack för mig

Har en granne lite snett under mig som nu återigen klagar på att jag går för mycket i min lägenhet. Blir otroligt störande att ha en granne som kommenterar på hur man lever sitt liv stup i kvarten. Inte är det ljud på kvällstid klagomålen gäller heller utan att jag går i min lägenhet på dagtid. Ofta är det när jag städar som klagomålen kommer. Och tro mig, dilemmat är tyvärr inte att jag städar för ofta eller för noggrant. Till saken hör att grannen jobbar hemifrån och därför tycker att det ska vara tyst i huset under arbetstid. Hade gärna klagat till styrelsen på att grannen har så mycket åsikter om det inte var för att grannen är ordförande i styrelsen. Rant över. Tack för att du lyssnat.